Jag ljuger om jag säger att jag är över Heddans död, jag ljuger om jag säger att mina tårar har tagit slut, jag ljuger om jag säger att jag har gått vidare och att hon lever i mitt hjärta. Att jag kan le åt alla fina minnen och tiden jag fick med henne. Jag ljuger för det gör fortfarande ont att tänka på henne. Jag gråter än idag när jag tänker för mycket. Nu vet ni!

Men idag blev jag lite helare, livet blev lite lättare helt enkelt. Nån månad efter hennes död kom jag på att jag inte tagit en bit av hennes svans. Vilket jag sagt att jag skulle, eller ja jag sa det till mig själv. Så idag fick jag den finaste presenten av Jossan. En fläta av hennes svans. Jag blev lite helare!

fick även en inramad bild av lillprinsen! den står nu bredvid tavlan på Hedvig och den kommer alltid följa med mig! Likadant dom andra bilderna och albumet med svansen! Tack igen Jossan!